Ïbland känns det som man är den ända som har det jobbigt i ens omgivning, att det är bara man själv som känner sig annorlunda. Man kan ligga och fundera länge på om det är sant eller bara en inbillning man skapat.

Sen när man få veta hur andra har det kan man ibland tycka att ens egna problem är ingenting till skillnad från en annan persons kronliga liv.

Jag tror jag inte är själv med att ibland ha önskat att någon kunde välja för mig istället så man slapp krångel och velande.