Idag kom jag hem från Jocke, har varit full rulle hela helgen så nu har jag landat i soffan med min mamma. Fick också nyss veta att biljetterna till Köpenhamn är bokade igen då jag och mor ska till Danmark i jul för att ha julafton med linda. super mys tycker jag.

Allt verkar gå i full rulle igen, studentskivan bokad och allt möjligt bara kommer upp och blir klart. Shit man hänger inte med!!!! >.<

Ïbland känns det som man är den ända som har det jobbigt i ens omgivning, att det är bara man själv som känner sig annorlunda. Man kan ligga och fundera länge på om det är sant eller bara en inbillning man skapat.

Sen när man få veta hur andra har det kan man ibland tycka att ens egna problem är ingenting till skillnad från en annan persons kronliga liv.

Jag tror jag inte är själv med att ibland ha önskat att någon kunde välja för mig istället så man slapp krångel och velande.

Man känner sig så liten och hjälplös när man börjar fundera på framtiden. Man kan gå runt i timmar och bara fundera på vilken högskola man ska gå, vart kommer man leva om 5 år och hur kommer jag lyckas med mina val i livet??

Alltså de känns så hemskt att tänka på allt detta även fast jag känner att jag måste göra det.

Ibland önskar jag att jag blev utknuffad från boet så jag lärde mig flyga fortare....

Jag vet varken vad jag vill eller vad jag ska göra med mitt liv. Det känns så hemskt! jag vill inte ta sabbatsår utan börja högskolan direkt för jag vet att jag aldrig kommer börja på de annars. Problemet är bara vafan jag ska välja för utbildning....>.<

Snart ska jag dra ner till tandläkaren och sen blire gymmet en timme. Efter det ska jag hem och möta Frida pida och göra något kul.

SNACKA VA JAG SAKNAR DEN DÄR MUNKJACKAN!!!!!!!!!! >.<

Längtar verkligen inte till nästa sommar! usch alltså, seriöst!!

Jag vill hålla mig kvar vid denna sommaren ett litet tag till. Sista sommarlovet innan livet börjar, då man ska ha valt, högskola?, jobb eller inget...HEMSKT!!

Jag hoppas på att jag snart vet vad jag vill plugga för vill inte vara arbetslös eller jobba. Jag vill börja på en högskola som har det jag vill plugga vidare och specialisera mig med men hallå!!!! skit svårt att välja.. :(

Så just nu är Therese inte taggad för plugg, nej hon är taggad på att lista ut vad hon vill och hur hon vill ha det i framtiden. USCH dessa ton med val >.<

 

 

Minns än idag det där utsiktstornet som om det var igår, även om det var 2 somrar sen..redan på den dagen visste jag att nån dag, nån dag kommer jag återvända hit.

Den dagen jag återvänder ska jag göra som sist nämligen gå upp för det där hemmagjorda trapporna men en pirrig mage och se ut över området som då jag kan beskåda ovanifrån. Ett område jag älskar och alltid kommer ha mitt hjärta för man ser allt jag skulle vilja se varje dag.

Nån dag ska jag gå upp dit igen och släppa det och gå vidare med allt. Även om det stället gett mig många minnen.

Jag vet ju inte va någon annan känner, jag kan enbart utgå från mig själv, ingen annan utom mig själv....

Det kanske känns ensamt ibland att tänka så även om det är sant. Man kan bara utgå från sig själv, ingen annan. Man känner sig bäst själv och utefter det testar jag i alla fall mina förutsättningar, erfarenheter och kunskaper.

När jag lyssnar på musik, sitter på en bänk uppe på en höjd och ser ut över ett område eller när jag sitter vid en bro med tårna i vattnet blir jag som kreativast och målmedveten.

De är till sådana ställen jag går när jag vill vara själv och tänka. Det är då jag kryper in i mig själv och låter allt som kommer komma ut i det fria. Jag har ibland så mycket i mitt huvud att jag inte ens kan förstå hur jag orkar tänka eller gå med det inom mig.

Jag har aldrig varit en tjej som grät eller var ledsen öppet förut. Jag kunde verkligen inte gråta eller skrika men nu kan jag det och det är inget jag skäms för. Jag är stolt över att jag kan gå ut ur min borg gjord av sten och smuts och visa när jag är arg eller ledsen. När jag var liten gömde jag mig alltid bakom något, typ som skratt eller irritation och lät min ilska gå över annat.

Med tiden lär man sig att hantera sina känslor och man lär sig mer om sig själv.

Tiden tickar och leder en in genom livet. Ibland lär det komma mörka tunnlar och tråkiga återvändsgränder men det är bara att lära sig av det och gå vidare.