Har ni gång haft den där känslan, den där känslan man inte gillar och som man bara vill gräva ner och dölja?

Man visar upp en "temporär vägg" för någon bara för att man inte vill att den ska få veta eller börja känna de samma. Skulle ibland vilja bara ta ett djupt andetag och gå vidare.

Så trött på att bli irriterad, frustrerad och förbannad på folk runt omkring. Vill bara att någon slår till mig så jag vaknar upp ur mina tankar och funderingar.....

Skulle bara vilja ta ett andetag utan att fundera. Jag vet jag låter som en fett deprimerad brud när man sitter här och läser det jag skrivit, men vafan jag behöver bara skriva av mig lite som en dagbok liksom.