Okej....denna blir lång....

Igår fick jag veta att min farfar åkt in akut med cancer för han inte kunde andas
Igår fick jag veta att jag har ännu mer jag måste hinna göra och prov i morgon och övermorgon på två saker jag inte haft orken att göra.
Igår var jag 18år och 7 månader.
Igår hade jag inte pratat med min pappa på drygt 3månader och funderar nu på att släppa allt som har med han att göra för orkar inte..
Igår var en jobbig dag men dagen idag kan bara bli bättre..

Idag har inte varit en bra dag men de funkade, underlättade att prata om de med några och nu sitter jag i soffan, själv och försökte plugga...men finner ingen motivation men ska försöka!

Dagen började inte direkt bra. Min buss var försenad så jag kom precis i tid för min presentation i sam c som ändå gick väldigt bra för att inte ha varit direkt påläst. I morgon är det svenska prov, som jag har alla svar till men orkar knappt läsa igenom de. Jag har däremot lyckats plugga lite psykologi i 2 timmar och lite filosofi så ändå väldigt stolt över mig själv för att må så dåligt som jag gör. Jag är lite som i trans, en maskin som bara rullar för jag kan...

På bussen hem börja ja gråta, utan någon anledning och när jag kom hem blev de ju inte direkt bättre men ja lyckades ändå varva ner en aning.

Så trött på detta skit jag får och blir drabbad av ständigt. Direkt jag blir glad så händer något sånt här..Kan inte mitt liv vara lite "mellan aktigare"? Inte ha så radikala negativa saker som sådant..Jag vet, man behöver det negativa för att uppskatta det positiva men de ända jag ber om är att snälla...ge mig i alla fall ett år, ett halvår utan sånt här jobbigt skit.

Som ni märker kommer detta inlägg vara långt, och kanske många som bara sätt stoleken på detta skippade läsa detta och de är jag ändå glad för. Ja vet att i och med att jag visar detta kommer jag bidra med mycket mer personliga saker till er alla andra som läser. Saker jag inte egentligen skulle vilja komma ut med till vem som men jag har märkt att jag mår bättre av att skriva av mig...

Jag vet ju nu vad jag vill bli, vilket kräver lite mer plugg och lite fler mvg:n och jag tror jag kan fixa de bara jag håller mig på en jämn nivå!

Nej jag kanske ska sluta skriva, även fast jag har så mycket mer att säga...men orkar inte..

Kommentarer
Postat av: Hanna

<3

2011-11-22 @ 23:03:13
Postat av: Frida

Du klarar det. Vi hjälps åt, ♥♥

2011-11-23 @ 18:59:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0